Rosenmiraklet

I Rosenmiraklet [1946] återger Jean Genet sina erfarenheter inifrån franska fängelser på tjugo-, trettio- och fyrtiotalen.

Det blir mer en världsförklaring än en bekännelse. Den katolska moraliska ordning som Genet inpräntats sedan barnsben återkastas i en inverterad version, där en mördare dyrkas som ett helgon. Kedjorna på den dödsdömde mördaren och våldtäktsmannen Harcamone förvandlas till vita rosor inför berättarens hänförda blick.

De brutala övergreppen på ungdomsanstalten i Mettray minns Genet i ett paradisiskt ljus, medan fängelset Fontevrault alltid var den helgedom mot vilken hans barndomsdrömmar steg upp.